Hey, I'm in the band!

Som alla vet har pöjkare i klassen varit ute och förlustat sig över ledigheten, men jag skulle vilja påstå att man inte alls behöver bege sig så långt som till Danmark för att få känna på äventyrets ljumma fläktar.
Jag skulle bara åka till Värnamo för att hälsa på min för tillfället halvt invalidiserade fader, och spänningen steg redan två meter utanför garaget. "Dags att tanka", sa bilen till mig (den pep), och som den mycket snälla dotter jag är, tänkte jag att "jo, jag kan betala lite den här gången, det är nog dags." Alltså begav jag mig till Hydro i Gislaved för att söka lyckan. Dock fann jag den inte.  I med kortet, välj pump, tralalala (det behövs ingen närmare förklaring, jag tror ni fattar...)
Men vad nu?! Det kommer ju ingen bensin! Dagens första telefonsamtal till mamma. Vi kommer överrens om att jag ska peta i en av mina 500-lappar, jag kan lika gärna tanka fullt när jag ändå håller på. Okej. Hej då femhundringen. Tryck på klar, tralalala....
Men vad sjutton...?! Det kommer FORTFARANDE ingen bensin, och jag har precis sett apparaten sluka min 500-lapp!
Vid den här tidpunkten i handlingen kommer en man som sett desperationen i min blick fram för att hjälpa till. "Vilken pump har du valt?" frågar han. Vad då valt? Det fanns aldrig tillfälle att välja någonting! Han får i alla fall ut ett kvitto, ser att jag "valt" (läs blivit tilldelad...) pump fyra. Jaha. Vi slänger över slangen från andra sidan. Ingenting händer. "Ring det här numret" säger han och pekar på några siffror på kvittot. Jaha, okej, hejdå, och tack för hjälpen... Nu banne mig, Hydro, får ni förklara det här! "Numret har upphört". Va..?! Gaah..!!
Samtal nummer två till mamma. Här kommer "snäll man nr2" för att hjälpa till, men, inte helt oväntat, med samma resultat som tidigare. Jag lämnar Hydro 500 kronor fattigare, och bilen säger fortfarande åt mig att det är dags att tanka.
Jag anländer till Smålänningens markna i Bredaryd för att inhandla min nya leksak (en köksassistent, vuxenpoäng till mig), men pga bristfällig skyltning får jag åka ett extra varv i rondellen. "Här behövs ingen jacka", tänker jag och travar in för hämta min försenade 18-årspresent, som är nedpackad i en låda som inte tillåter ergonomiska lyft. Jag är inne i affären ungefär sju och en halv minut. Under dessa sju och en halv minutrarna har det börja regna ute. Och jag menar REGNA! Synd att jackan ligger kvar i bilen. Synd att jag inte parkerade så nära entren det gick. Synd att den otympliga lådan blir snorhal av regnet, och synd att bilnycklarna ligger i fickan. Jag blir plaskblöt på ca 20 sekunder. Livet är häärligt..!
Något tröstad av att man i alla fall kan lita på OKQ8 i Bredaryd (här hann jag även med samtal nr 3 till mamma) beger jag mig vidare mot Värnamo, och hamnar bakom en långtradare. "Nä tack, här är det inte något störts först som gäller", tänker jag och trampar gasen i botten vid första 2+1-sträckan. Hoppla hej, jag är halvvägs förbi, långt där framme ser jag skylten om att vägen kommer att börja smalna av om 400 meter, men plöstligt blir vägen smalare genast! Eftersom det inte ingår i mina livsplaner att bli prejad av en långtradare tvärbromsar jag ca 2 sekunder, bara för att upptäcka att vägen plötsligt är normalbred igen. Bäst att lämna den där läskiga långtradaren bakom sig, så jag susar förbi utan problem. För övrigt är vägen helt torr här, så det måste ha varit lokala monsunregn över Bredaryd.
Egentligen slutar mitt lilla äventyr här.  Iofs gick jag fel inne på Vmo sjukhus och stod och ryckte i fel dörr, men det var det värt, för jag hittade en rolig namnskylt, med en stackare som heter Suck i efternamn. Det blir extra roligt när man pratar om genitiv på engelska (förutsatt att man glömmer bort den här ' ), och pga av den dumma kartongen har jag haft ont i ryggen i två dagar.

Så, det här var min lilla road trip. Överträffa det om ni kan ^^
/Anki