slutet?! -bara början...
Jag har som ni alla vet lipat som en sill var och varannan övning inför avslutningen i torsdags. Inför balen bestämde jag mig för att vara stark, ingen ledsen min och inga tårar som rinner ner för kinderna och förstör klänningen ;). Min plan raserades dock totalt när jag såg pojkarna i klassen stå och storgråta i ett hörn av dansgolvet. När de kom fram och gav mig en hård kram så jag blev alldeles blöt av tårar på min kind och när de viskade "hejdå" i mitt öra... det var då de salta dropparna även började strömma ur mina ögon. När vi pratade om att aldrig mer hänga i es-hörnan ihop, aldrig mer fika i oasen, eller aldrig mer skolka gemensamt... aldrig mer tillsammans, då fanns det ingen tröst för någon av oss. I lördags upphörde ESMK05 att existera, men vi finns kvar allihop! EN GÅNG ESTET ALLTID ESTET!!! Jag tycker så otroligt mycket om er, och jag har saknat er alla som en tok hela veckan! Jag hoppas inte balen var slutet på vår gemenskap även om vår gemensamma beteckning försvann, hoppas vi ses och hörs snart!
HILDA :)
Såhär mysigt var det alltid i es-hörnan! <3
